Stavs äng

• 

Lummiga lundar och orkidébackar vid havet

Får och nöt betar åter strandängen vid Stavs äng. Det ger smultronklöver och andra strandängsväxter nya möjligheter. Foto: Per Collinder, Ekologibild. På en kulle vid havet, omgiven av gamla knotiga ekar, står en av Roslagens ståtligaste runstenar. Kanske har Stavs äng betats eller slagits ända sedan järnåldern.

När betet för några decennier sedan blev mindre intensivt växte mycket av de öppna delarna igen. Men genom Naturskyddsföreningens försorg pågår ett restaureringsarbete. Det sker genom slyröjning, slåtter samt får- och nötkreatursbete. Resultatet har blivit att ängsblommorna har kommit tillbaka och ökat kraftigt. Området är idag mycket artrikt, 270 kärlväxter är registrerade. Vid räkningen 1996, som var ett bra år för betesgynnade arter noterades t ex fältgentia 784 st, skogsnycklar 1089, brudsporre 362. Strax innanför grinden hittar du de första växterna som skvallrar om långvarig beteshävd t ex höskallra, brudbröd, darrgräs, vildlin, långbladig spåtistel och kattfot. Här kan man också hitta orkidéen brudsporre och skogsbrynen trivs de sällsynta orkidéerna grönyxne och grönkulla men också vanligare arter som tvåblad, skogsnycklar och jungfru Marie nycklar liksom lungört och mängder av blågula lundkovaller.

Små rosa blommor

Nere vid havet ligger en mycket vacker sandstrand. Ovanför stranden breder en betad strandäng ut sig. I början på juni blommar rosettjungfrulin och ett litet bestånd majviva här. Artrika betesmarker finner du också ute på udden norr om badstranden.

Klättra över stättan norr om udden och du kommer in i en helt annan miljö. Här står ädellövträden tätt och i slutet av juli bildar gräset lundslok stora mjuka mattor i skogens golv. Här har arten en av sina nordligaste svenska förekomster. Ett annat lundgräs, den högvuxna strävlostan, står här och var med sina bugande strån tillsammans med vippärt, lungört, underviol och många andra lundväxter. På ekarna kan du se stora lunglavar och på en ek längst i norr växer den sällsynta blektickan.

Text från: Naturen i Stockholms län - en utflyktsguide", Ekologigruppen AB 1993. Granskad och kompletterad av Åke Strid, Naturskyddsföreningen i Österåker våren 2000.