Karlbergs slottspark

• 

Blågula "soldater" och vildkaniner

Karlbergs slott från Stadshagen. Foto: Anders BergströmPå väg norrut från Stockholm susar tågen snabbt förbi Karlbergsområdet, som omges av trafikleder i öster, norr och väster. Karlberg är kanske inte det första område man kommer att tänka på när djur och natur förs på tal, men i själva verket är Karlbergsparken en av de artrikaste parkerna runt Stockholm.

Karlbergs slott byggdes i mitten av 1600-talet av rika män ur adelssläkter, men drogs in till staten redan 1684 genom Karl XI:s reduktion. Det blev då kungligt lustslott, för att 1792 överlåtas till Kungliga Krigsakademien. Slottets ursprungliga färgsättning återställdes på 1980-talet.

Hassel är den växt i Stockholm som blommar allra tidigast. Blomningen börjar redan i februari. Hasseln är inte beroende av några insekter för blommornas befruktning, utan i likhet med hos många andra buskar och träd sker den med vindens hjälp. Blommorna är därför oansenliga. Hanblommorna är samlade i långsmala hängen. Hasseln odlades förr i Sverige för nötternas och virkets skull. Löven gav också bra kreatursfoder. Hasseln är vanlig i parken norr om Karlbergs slott.

I mitten på 1800-talet var den högvuxna och med stora, violetta blommor försedda krolliljan mycket talrik norr om slottet. Växten sprider sig lätt, både genom frön och underjordiska delar, men vid Karlberg finns idag bara något hundratal exemplar kvar. Krolliljan infördes som prydnadsväxt till Sverige under 1600-talet eller tidigare.

Vitfryle växer ymnigt i parken norr om slottet. Frylena, som är gräslika till sitt växtsätt, är i likhet med gräsen vindpollinerade. Gräsens blommor är starkt omvandlade. Men tittar man närmare på frylenas små blommor, finner man att dessa påminner rätt mycket om det man i vanliga fall förknippar med begreppet "blomma". Sedda genom en lupp tar sig frylenas blommor ut lite som sippor eller tulpaner. Nästan alla frylen i den svenska floran har bruna kronblad, men hos vitfrylet är de vitaktiga. Vitfrylets blommor sitter samlade i kvastlika blomställningar. Växten, som i Karlbergsparken blommar i andra hälften av juni, kom in i Sverige på 1860-talet med importerat gräsfrö.

Det speciella utseendet hos en annan växt i Karlbergsparken, natt och dag, har gett den många folkliga namn (varav natt och dag är ett!). Växten har gula, trattformade blommor, som sitter i en ensidig, axformig blomställning. Under varje blomma finns ett blåviolett stödblad. Med sin blågula blomställning i toppen liknar växten en svensk soldat, har människor tyckt. Man får intrycket av soldater i formation, eftersom natt och dag växer i täta bestånd och alla blommor är vända åt samma håll. Växten har förärats namn som "landssoldat" och "den svenske soldaten". Natt och dag (eller lundkovall som den också heter) växer rikligt i parken norr om slottet. Lundkovallens liksom de andra kovallernas frön sprids med myror.

En riklig förekomst av brudbröd finns i östra kanten av Pampas, ett område med gräsmattor, bollplan och andra idrottsanläggningar gränsande till Karlbergsparkens västra kant. Brudbrödet växer här längs skogsbrynet mot parken. Brudbrödets små blommor är samlade i kvastlika knippen. En äng med blommande brudbröd ser på avstånd ut som om den vore full med små, gulvita molntussar. Växten är upp till 50 centimeter hög och flerårig med jordstam. De tunna rötterna har uppsvällda, stärkelserika knölar, som kan ätas som potatis. De kan också torkas och malas till mjöl. Brudbrödet användes förr till nödföda men även som medicinalväxt och, troligen, ölkrydda.

Brudbrödet växer på gränsen mellan Pampas och Karlbergsparken tillsammans med ängshavre, ett blågrönt, styvt gräs som växer i täta tuvor. De är båda karaktärsarter för den stäppartade torrängen, som är ett mycket artrikt växtsamhälle. Om torrängen växer igen (vilket den gör om den inte hävdas genom bete, slåtter eller liknande) kommer snart buskar som en och slån och tar över.

Beväpnad är den, slånen, då dess grenar är försedda med spetsiga, hårda tornar. Om busken får utvecklas ostört, och får tillräckligt med ljus, kan den bilda fullkomligt ogenomträngliga snår. Slånen blommar på bar kvist i början av maj, och den är då översållad med sköra, vita blommor. Skogsbrynens och hagmarkernas låga, rundade slånsnår lyser vita i vårsolens skarpa sken. Slånen är både vacker och avvisande på samma gång – något den har gemensamt med andra vackert blommande men taggiga buskar. Några välutvecklade slånbuskage växer på berget som ligger ett par hundra meter nordnordost om den plats där Ekelundsbron går över Karlbergskanalen.

Längs norra stranden av Karlbergssjön växer den vackra gula näckrosen ymnigt. De stora bladen flyter på vattenytan, och blommorna höjer sig ofta något över vattenytan. Den gula näckrosen tillhör de näringsrika vattnen. Den klarar att växa på upp till fyra meter djupt vatten, vilket innebär att den måste skicka minst fyra meter långa stjälkar från bottnen upp till ytan. Bland de gula näckrosorna i Karlbergssjön förekommer även vit näckros.

Den mycket giftiga sprängörten har man en god chans att se längs stranden nedanför Karlbergs slott (växten kan dock vara svår att studera, eftersom växtligheten slås). Sprängörten tillhör familjen flockblomstriga växter. Dessa är lätta att känna igen som grupp, då blommorna bildar flockar, ett slags paraplylika blomställningar. De stora flockarna byggs som regel upp av flera mindre flockar. Det finns många kryddväxter bland de flockblomstriga växterna (till exempel kummin och dill), liksom en del grönsaker (som morot och palsternacka). Men några, som sprängörten, är istället dödligt giftiga. Växten är vanlig på grunda, näringsrika lerbottnar och blommar under högsommaren. Störst koncentrationer av de giftiga ämnena cicutoxin och cicutol finns i jordstammen och nedre delen av stjälken. Det händer att betande kreatur dör efter att ha ätit sprängört.

I Karlbergsparken har förvildade kaniner hittat en miljö som passar dem väl. Vildkaninen är ett kolonilevande djur, som gräver stora gångsystem i marken. För att kunna gräva gångarna behöver den sandiga jordar. Kaninen är egentligen inte anpassad till den kalla svenska vintern, och den gräver därför gärna sina bohålor intill värmekulvertar. Kaninerna förökar sig, som kaniner brukar, med liv och lust i Karlbergsparken. En viss avskjutning är nödvändig, då de naturliga fienderna inte räcker till. Bland de senare finns berguven, som då och då setts jaga i Karlbergsparken. Trots avskjutningen sprider sig vildkaninerna över Stockholm. De lever och frodas i Stadshagen, på södra sidan om Karlbergssjön, och har även setts på många andra håll på Kungsholmen. Bästa tiden att titta på vildkaniner är tidiga vår- och sommarmorgnar.

Karlbergsparken och Pampas är militärt område och öppet mellan sex på morgonen och tio på kvällen.

Text hämtad från: Upptäck naturen innanför tullarna, Björn Möllersten 2006.