Rösaring

• 

Rullstensås med utsikt

Tallen är det träd som är bäst anpassat till de torra förhållandena på rullstensåsarna. Foto: Per Collinder, Ekologibild. Kom hit i skymningen när solen står röd på andra sidan mälarfjärdarna. Utsikten är storslagen och det är lätt att bli betagen av Rörasing och dess historia.

När du står här och blickar ut över Mälaren befinner du dig på botten av det som en gång var en mäktig isälv. Under dig har du många tiotals meter sand, grus och sten som älven avsatte på sin botten när den för 10 200 år sedan nådde den stora inlandsisens kant. Älvens dimensioner måste ha varit enorma. Strömföringen kunde när den var som störst på sommaren mäta sig med nutidens Amazonflod! Allt det material som bygger upp åsen vid Rösaring avsattes under en kort tidsperiod, kanske 10-20 år. Nya forsknings-resultat visar att isälvarnas färdväg under isen sällan var längre än några kilometer. Den största avsmältningen skedde troligen i närheten av iskanten. Isälvarna började sina lopp på inlandsisens yta för att sedan strömma ned genom stora sprickor i isen. När den rytande strömmen nådde botten förde den med sig oerhörda mängder sten och sand. När vattenhastigheten avtog i närheten av mynningen lade sig först de större stenarna till rätta och sedan allt mindre kornstorlekar. Allteftersom iskanten drog sig tillbaka bildades så en väldig sträng av sorterat material - en rullstensås.

När åsen så småningom steg ur havet, de högsta delarna för över 8000 år sedan, bearbetade havs-vågorna obönhörligt dess sluttningar. På åspartiets södra sluttning kan du fortfarande se flera strandvallar, långa vågräta ryggar av sten och grus, som vräkts upp av stormar. De vanligaste örterna är ljung och lingon men även frodig granskog med mängder av ormbunkar finns här. Orkidéerna knärot och spindelblomster har hittats i åssluttningen. Det rovgiriga myrlejonet, som ligger och lurar i sandgropar på att offren (andra insekter som t ex myror) skall ramla ned, uppehåller sig på vissa av de soliga och sandiga platserna.

Tallskogarna på åsen passar trädlärkan. Tidiga mornar i maj och juni kan du höra den vemodiga flöjtande sången som fågeln framför i flykten. Åskrönet i söder erbjuder en storslagen utsikt över Mälaren. Människor har i alla tider attraherats av Rösaring. På åsens krön finns unika fornlämningar från både bronsålder och vikingatid. Idag är åsen vid Rösaring ett friluftsområde och flera stigar löper genom skogarna. Från parkeringen kan du gå upp till Djupadal där en åsgrop finns.

Text från: Naturen i Stockholms län - en utflyktsguide", Ekologigruppen AB 1993. Granskad och kompletterad av Ingemar Jonsson, Upplands-Bro Naturskyddsförening 2000.