Runmarö

• 

Smultronställe för orkidéeälskare

Den sällsynta rödsysslans växtplatser är oftast väl bevarade hemligheter. Foto: Anders Haglund, Naturbild .Runmarö är orkidéernas ö. Av landets 40 orkidéarter är över hälften funna på ön. Ingen annan plats i landet kan på ett så begränsat område uppvisa så många arter, Öland och Gotland inräknade. Ön är även i övrigt en av skärgårdens blomsterrikaste. Här finns nio insjöar, blomstrande hagmarker, örtrika tallskogar och kalkhäll marker. Följ med på en botanisk upptäcktsfärd till Runmarö!

Kalkhällarnas flora

Den östra delen av ön har en berggrund som består av kalk, vilket sätter prägel på floran. De vidsträckta kalkhällmarkerna är bland de största i länet. På vårarna blommar t ex lunddraba, lundtrav, vårvicker, grusbräcka och sloknunneört. Där jordtäcket är tjockare står mängder av Adam och Eva.

I slutet av juni blommar nästföljande orkidé på hällmarkerna. Det är det märkliga flugblomstret som har sin säkraste växtplats i länet i en fuktig svacka på toppen av ett kalkberg norr om Noreträsk. Härnäst blommar den väldoftande och eleganta brudsporren. Den har sällskap med kalkälskande arter som grusslok, kungsmynta, vildlin, knutnarv och gräslök. Buketter av de småvuxna ormbunkarna svartbräken, murruta och det på våra breddgrader sällsynta fjällhällebräkenet ger hällarna en frisk grönska. På intilliggande hällar med bergarten leptit kan du också hitta den håriga ormbunken hällebräken och ibland också dess hybrid med fjällhällebräken.

Skog och myr

Den orkidéintresserade bör söka sig till de gräs- och örtrika tallskogarna, en naturtyp som närmast för tankarna till Gotland och Öland. Mängder av den vitblommiga svärdsysslan blommar kring midsommar. Rödsysslans vackra blommor slår ut senare, ungefär samtidigt med stor blåklocka.

I juli finner du orkidéerna kärrknipprot och ängsnycklar bland klubbstarrtuvorna utmed Vitträsks nordöstra strandkant. Vandrar du längre söderut kommer du till det öppna kärret Purren. Här blommar vissa år stora mängder av knottblomster. I kärret växer också tagelstarr, kärrvial och kärrbräken.

I Runmarös skogar och hällmarker kan du hitta landets alla pyrolaarter, samt inte mindre än 11 olika arter nävor. Den intressantaste är kanske brandnävan. Denna art är anpassad till skogsbränder och dess frö gror bara sedan det blivit upphettat. Den växer intill eldhärdar vid Kila. Strax intill finns också en av länets tre växtplatser för skugglosta.

Artrika hagmarker

Väster om Vitträsk finns glesa, betade skogar och öppna hagmarker. Smultron växer i stor mängd här liksom på övriga delar av ön och du kan lätt plocka ditt strå fullt. Solvända, Adam och Eva, kattfot och jordklöver är också mycket vanliga.

I ett skogsbryn finns en av länets få växtplatser för den parasitiska ljungsnärjan. Stjälkarna med de rosa blomstersamlingarna brukar täcka växtligheten likt en spindelväv på eftersommaren.

En annan spännande växtlokal är strandängarna vid Fladen där du finner mängder av slåtterblomma och andra arter typiska för kalkrika havsstrandängar som t ex kärrspira, ängsnycklar, ormtunga, bunge, ängsgentiana, liksom tråd-, hår- och loppstarr.

Blodtörstiga växter

Silverträsk är en liten skogssjö omgiven av närings-fattiga gungflyn. Insekterna runt sjön får verkligen se upp för här finns inte mindre än sex olika köttätande växtarter, alla med sin speciella fångstteknik. Den amerikanska flugtrumpeten lockar insekter med sina sött doftande, kannformiga blad. Den förrädiskt hala bladkanten får insekterna att halka och trilla ned i matsmältningsvätskor som finns i bladets inre. De tre sileshårsarterna har klibbiga droppar på bladskivorna som insekterna fastnar i. Vattenbläddran och sydbläddran har specialiserat sig på undervattensdjur och har fångstblåsor som likt en fallucka snabbt öppnar sig och suger in bytet. Vid Silverträsk växer även andra intressanta växter, t ex snip och orkidéerna korallrot och myggblomster.

De små åkerlapparna som finns inklämda mellan hällar och skogsmarker har en intressant flora. Ålderdomliga åkerogräs som korndådra, nattglim, fårtunga, fliknäva, luddveronika och vårklynne har här fått en fristad. Blomsterrikedomen gör ön till ett av de bästa ställena i länet för att titta på fjärilar. Den sällsynta apollofjärilen är inte ovanlig. Säkrast finner du den på kalkhällmarkerna mellan Vitträsk och Noreträsk i början av juli. Andra spännande arter är bl a slåttergräsfjäril och kvickgräsfjäril. Även skalbaggsfaunan är rik.

Text från: "Naturen i Stockholms län - en utflyktsguide", Ekologigruppen AB 1993.