Uggleviken

• 

Morkullans marker

Morkullan älskar fuktiga skogar med mjuk jord, där den kan borra ner sin långa näbb på jakt efter smaskiga daggmaskar. Den är vackert skyddstecknad i rödbrunt och grått och nästan omöjlig att upptäcka på marken. Man ser morkullan antingen när den kastar iväg mellan träden, sedan den blivit uppskrämd, eller på det välbekanta så kallade draget, det vill säga den spelflykt hanarna ägnar sig åt under vårkvällarna, lågt över trädtopparna längs speciella rutter i sitt revir, Fågeln låter omväxlande höra ett torrt, knarrande, mycket lågmält läte och ett ljust, explosivt "pssitt".

Morkullan hör skogen till. Men det går ändå att se och höra den bara en kilometer från den brusande Valhallavägen, vid Uggleviken. Bästa tiden är april–maj, då morkullan lägger sin första kull, eller kring midsommar, då det är dags för andra kullen.

Den fuktiga lövskogen vid Uggleviken har ett rikt fågelliv, med många skönsjungande arter. Tre arter trastar (kol-, tal- och rödvingetrast) sjunger under vårkvällarna. I maj utökas konserten med svarthättans svällande flöjttoner. När en av våra minsta fåglar, gärdsmygen, stämmer upp sin sång är det svårt att tro att de starka tonerna kommer från en så liten fågel.

Text hämtad från: Upptäck naturen innanför tullarna, Björn Möllersten 2006.