Kungliga Djurgården var jaktpark från 1500-talet fram till 1800-talet. Parken omgavs från slutet av 1600-talet av ett två meter högt och två mil långt staket, som inhägnade hela södra och norra Djurgården upp till Ålkistan vid Bergshamra. Mot slutet av 1700-talet uppgick hjortstammen till 1 500 djur. Ibland tog sig vargar och björnar in och ofta ryckte kungen själv ut för att ta kål på rovdjuren. Kullen öster om Lappkärret kallas ännu för Stora Warg-Jagten. Här sköt Karl XI och Karl XII (som då var prins) minst åtta vargar år 1689. Jaktparken bestod in på 1820-talet. Även böndernas tamboskap kunde mot betalning få beta på Djurgården. Vissa delar var ängsmark där man skördade hö till hjortarna.
Stockholms Naturskyddsförening hävdar sedan några år Kristinaängen vid Fiskartorpet. Här växer bl a rödtoppa och solvända.
Strax nordost om Kristinaängen ligger Lillsjöängen – en på senare år restaurerad våtmark som blivit en fin fågellokal. Lillsjöängen hävdas med bete under sommarhalvåret. Här finns tofsvipa och gulärla – enkelbeckasin och grönbena har också observerats.
Spegeldammen är en anlagd damm där t ex smådopping häckar bredvid dammen finns tillhåll för mindre vattensalamander. Ugglevikskärret är ett alkärr med vild och orörd karaktär. Här finns en rik flora och du kan hitta gullpudra och lundbräsma, norrlandsstarr i diket på östra sidan av Husarbron, trindstarr och åtta andra starrarter. Här växer också förvildad videkornell och svarta vinbär. Dessutom finns en rad för stockholmstrakten sällsynta bladmossor. Småfågellivet är rikt med bl a näktergal, stjärtmes, svarthätta, järnsparv och gärdsmyg.
I Laduviken häckar skäggdopping och hägrar kommer hit för att fiska. En eller två kärrsångare brukar sjunga i buskarna runt sjön och vissa år hörs småfläckig sumphöna. Barrskogsområdet söder om Laduviken bjuder på riktig storskogskänsla, trots närheten till city. Idag strövar inte längre hjortar på Djurgården, men väl ett stort antal rådjur. En långsam tur på cykel eller i bil en tidig morgon på Norra Djurgården bjuder på närkontakt med dessa ofta halvt tama djur.
Lappkärret kom till av misstag när man byggde universitetsområdet och blev snabbt en rik fågelsjö. Idag har rudorna konkurrerat ut de flesta fåglar i kampen om födan, men man försöker restaurera sjön, så fåglarna kanske återvänder. Snatterand och smådopping häckar. Nordost om kärret finns en liten fin blåbärsgranskog.
Mellan universitetets höga byggnader i söder och Riksmuseet i norr låg förr en experimentodling, där nya nyttoväxter utprovades. Rotkörveln provodlades för sin söta rotknöls skull och den finns fortfarande kvar förvildad. Vid Naturhistoriska riksmuseet arbetar Stockholms Naturskyddsförening för att återskapa Vegadammen – som fylldes igen i slutet av 70-talet – och därmed gynna områdets grodor och vattensalamandrar.
I Bergianska trädgården odlas hela 8 000 olika växter. En del klarar sig bara i växthusen, av vilka det fuktdrypande Viktoriahuset är det mest exotiska. Här trivs den gigantiska viktorianäckrosen – världens största näckros – liksom andra tropiska växter.
Alldeles norr om Djurgårdsbrunnsviken växer en mängd spännande örter bland de ädla lövträden. På våren blommar gulsippa och tandrot. Fram mot sommaren utvecklas en matta av myskmadra och gulplister i den östra delen. Här finns också luktvicker och jättesolöga (Ranunculus monspeliacus). Alla dessa växter är troligen införda av människan.
Alldeles inpå Stockholms centrum finns en mycket rik och varierad natur i ett stort, nästan sammanhängande område från Fjäderholmarna i sydöst till Ulriksdal i nordväst. Området som också kallas Ekoparken blev 1995 utsett till Nationalstadspark (en därmed ny skyddsform i naturresurslagen) och innehåller landets kanske största sammanhängande ekskog med många gamla jätteträd. Inom Nationalstadsparken finns barrskogsområden, havsvikar, fågelsjöar, parker och innerskärgård.
Här häckar minst 100 olika fågelarter, bland annat märks vildmarksfåglar som duvhök, spillkråka och morkulla. I Nationalstadsparken finns hela 800 örter och gräs. Ädellövskogarna ger livsrum för en rad utrotningshotade svampar. Åtta fladdermusarter förekommer och en lång rad mycket sällsynta insekter är knutna till bestånden av stora gamla ekar. Här finns också botaniska trädgårdar, en lång rad museer, tre slott, restauranger och caféer.
Granskad av Mova Hebert och Paola Ponzio Stockholms naturskyddsförening 2000.
