Pålamalm

Väldig isälvsavlagring

Vid Pålamalm kan du få en uppfattning om hur väldig den senaste inlandsisen måste ha varit och hur genomgripande den utformade landskapet. Detta är också nattskärrans favorittillhåll på Södertörn. Inte långt härifrån finns ett område med spännande sumpskog. Pålamalm är en av flera stora malmar på Södertörn. Den tillhör det många mil långa stråk av rullstensåsar som kallas för Uppsalaåsen. Till skillnad från rullstensåsarna som delvis bildades inne i själva inlandsisen har Pålamalm bildats utanför inlandsisens kant som ett jättelikt undervattensdelta. En väldig isälv som spolade ut enorma mängder grus och sand mynnade djupt nere i det vatten som omgav inlandsisen. Avlagringen blev cirka fem kilometer lång och upp till en och en halv kilometer bred. Volymen har uppskattats till 70 miljoner kubikmeter. Från taket i isälvstunneln lossnade då och då väldiga isblock som bäddades in i malmen. När isblocken sedan smälte bildades djupa hålor, så kallade dödisgropar. Bysjön är en av dessa dödisgropar, en annan har avsatts som naturreservat och ligger alldeles söder om det stora grustaget. Denna djupa dödisgrop har branta sidor och är torr ända ner i botten. Bockån som slingrar sig fram norr om Pålamalm omges av ett vackert, välbetat landskap öster om landsvägen. Sydväst om Bocksjön rinner ån sakta genom en djup granskog där järpen håller till och gärdsmygen ofta sjunger. Vintertid håller strömstare till i Bockån. Under de ljusa nätterna i juni kan du få höra nattskärrans trolska spinnande vid Pålamalm. Ett bra ställe att lyssna efter denna märkliga fågelsång är vägen mellan Stora och Lilla Skogssjön. Under vintern och våren kan du höra pärlugglans urtidshoande i den glesa tallskogen.

Lilla Skogssjön

Skogen sydväst om sjön är orörd sedan lång tid med en annorlunda och vacker natur och ett litet skogskärr. I kärret kan du hitta kärrbräken, skärmstarr, strutbräken och den giftiga missnens stora blanka blad. I den fuktiga skogen runt kärret växer den lilla späda orkidén spindelblomster.

Granskat av Richard Karlsson, Huddinge Naturskyddsförening våren 2000.