Foto: Jérôme Senaneuch and Wendy Broadgate. Licens: CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=40991015

Björnö

Lättillgänglig skärgårdsnatur

Klippbad, sandstränder och vackra vyer gör Björnö naturreservat till ett omtyckt utflyktsmål. De grunda och djupt inskurna havsvikarna med havsstrandängar, ett levande jordbruk och en rik lundflora lockar också många naturintresserade till strövtåg.

Björnöhalvön är genomkorsad av ett tätt nätverk av stigar och grusvägar. Den hällmarksdominerade skogen är karg, men här och var öppnar sig landskapet och blottar små åkerlappar, betesmarker och ädellövskogsdungar. Längst i öster finns ett utsiktstorn med en hänförande utsikt över Nämdöfjärden, att se havsörn härifrån är inte ovanligt.

Lundarna öster om Näset hinner byta blomsterskrud många gånger mellan vår och högsommar. När blåsippan lyser som intensivast under hasselbuketterna blommar tibast. Denna knappt meterhöga buske översållas av små, rosa och ljuvligt väldoftande blommor.

När lönnens lövsprickning kommit igång, väntar ek och ask fortfarande på att nattfrosten helt skall upphöra. Nu blommar vårärt och tandrot. Lite senare täcker myskan marken. Invid bergsstupet kan du under sommaren också hitta sällsyntheter som lundslok och vippärt.

Botaniskt rika är också de betade markerna på Näset. I maj blommar Adam och Eva på halvöns nordvästra del. Lite senare färgas de välbetade havsstrandängarna gula av gåsörtens blommor. Här växer havssälting, kärrvial och den lilla märkliga ormbunken ormtunga. Här hittar du också det aromatiska myskgräset. Ta upp ett strå och tugga på det så känner du smaken. Den kommer från ämnet kumarin och är inte så olik smörkola. Romarna höll myskgräset för heligt och offrade det till gudarna.

Torpe Infjärd söder om Näset är en orörd havsvik med en artrik och intressant undervattensvegetation med många sällsynta arter med mystiska namn som rufse och sträfse.

I mitten på 1800-talet försörjde sig 30 personer på vad Björnö kunde ge av jordbruk och fiske. Flera av torpen finns kvar ännu och ett av dem – Ramsviken – har en liten utställning om villkoren vid förra sekelskiftet. Idag förvaltar Skärgårdsstiftelsen reservatet och för att fortsätta hävden har man byggt upp ett helt nytt skärgårds-hemman, Småängsgården. Här finns hästar, kor och får som betar markerna.

Sandstranden Torpesand är reservatets mest frekventerade besöksmål och en av länets finaste stränder. Liksom sanden på Sandhamn är den ett minne av den mellansvenska isranden, som skapades när inlandsisen gjorde halt och lämnade ifrån sig sand i ett bälte som sträcker sig ända till Finland.

Myr och vildmarksskog

Sjön Långviksträsk omges av ett stort orört våtmarkskomplex. I myrkanterna växer gles tallskog där skvattram bildar en starkt doftande markvegetation. Detta är ett av de få ställen i länet där det verkligen kan löna sig att ta med en bunke för att bege sig på hjortronplockning. Vissa år kan de gyllene bären förekomma i mängder. Myrmarkerna omges i norr av vilda skogs- och hällmarker. De vittljudande ropen från korp och trana ger atmosfär och du har chans att se fiskgjusen, på väg till sin boplats på hällmarkerna.

Fågelsträck

Vishamnsberget ger en magnifik utsikt och är en bra plats för att studera sträckande fåglar. Rovfågelsträcket kan vara imponerande när vinden blåser från nord-nordväst i slutet på september till mitten av oktober. Bra dagar ses över hundra orm- och fjällvråkar, samt enstaka blå kärrhök och havsörn. Andra fågelarter som ses i stor mängder är finkar, duvor och gäss. Den norrländska videsparven är regelbunden i månadsskiftet september-oktober. Du hittar upp på toppen genom att ta av från en sydgående stig intill en telefonledningskorsning. En fågelobsbok ligger i brevlådan på berget. Här kan du läsa om aktuella observationer.

Uppdaterad av Pella Thiel 2007.