Foto: Nova. Licens: CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=752332

Ådö

Lövträd kända för sina mistlar

Ådö är vida känt för sina mistlar. Högt uppe i de ädla lövträdens kronor lever denna underliga halvparasit. Mistlarna finns i skogarna över hela Ådöhalvön men flest finns i parken vid Ådö slott. Trastar, speciellt dubbeltrast och andra fåglar som gärna äter de vita mistelbären lyckas inte smälta fröna. De är kladdiga och fastnar lätt på nya träd när de passerat genom fågeln. Misteln var vanlig i Sverige under bronsåldern men på grund av att klimatet långsamt förändrats har den försvunnit från alltfler platser. Numera finns den nästan bara i Mälardalen som samtidigt är en av världens nordligaste växtplatser för arten.

Myter

Till misteln finns många myter knutna. I den nordiska gudasagan omtalas att gudarna tog ed av alla ting och alla väsen att inte skada guden Balder. När detta var gjort roade de sig med att skjuta till måls på honom. Men de hade glömt att fråga den mjuka och obetydliga misteln. Det ville sig inte bättre än att en illistig jätte fick reda på detta och tillverkade en pil med mistelspets som han gav till en av de prickskjutande gudarna. Balder dog och detta var den största olycka som drabbat gudarna, omtalar sagan.

I den keltiska mytologin intar misteln en mycket framträdande plats. Misteln skulle skäras av med en gyllene skära sjätte dagen efter nymåne. Den fallande mistelkvisten skulle sedan fångas i en vit mantel. Aldrig fick kvisten beröra marken. Särskilt stor kraft hade mistelkvistar som växte på ekar (Mistel växer nästan aldrig på ek). Seden att hänga mistlar i dörröppningen härstammar från England och Frankrike. Den anses ha lyckobringande kraft.

Stora hassellundar

Nu har Ådö inte bara mistellundarna att visa upp. En av länets största hassellundar breder ut sig över större delen av granudden på norra delen av Ådö. Att vandra här i vitsippstid är fantastiskt vackert! Inte bara vitsippor skänker ögat glädje, här växer också lungört, gulsippa, vårärt, tandrot och många fler arter som hör till lundarnas flora. Örat får också sitt lystmäte, överallt hörs bofinkars trallande ramsa och rödhakens silverflöjt. Senare på våren när vitsipporna har slocknat och hassellundarna tätnat hörs istället näktergalens slag från strandskogen. Arter som göktyta, stenknäck och nötkråka trivs här också.

Hasseldungarna var mycket öppnare förr när de slogs med lie eller betades, men nu får de växa igen. Nötterna användes i hushållet. Hasselnötter ansågs så värdefulla att de är ett av de få vilda bär som är undantagna från allemansrätten. Länsstyrelsen har nu tagit initiativ till att vissa delar av kulturlandskapet, strandängarna samt en del av ädellövskogarna åter ska hävdas. I vägrenen söder om Kvarnberget växer den sällsynta örten stenfrö. Den är liksom misteln en värmekrävande växt. Namnet har den fått genom att dess frön är så hårda som små stenar. I norra delen av slottsparken växer den mycket ovanliga kulturväxten äkta vallört. Söder om slottet finns en liten fuktäng med ett ekotempel. För den som inte upplevt denna akustiska sensation rekommenderar vi ett besök, det är nästan lika kul som det lustiga huset på Gröna lund. Från ängen har du också möjlighet till fågelskådning. Vid det smala näset öster om slottet kan du få närobservationer av fiskgjuse. Några hundra meter nordväst om busshållsplatsen finns en liten grund vassbevuxen fågelsjö som är perfekt för vadare och änder. Runt våtmarken finns igenväxande ädellövskog med många gamla ekar, askar etc. Här har konstaterats ett antal hotade lavar och svampar, bl a gammelekslav och apelticka.

Granskad och kompletterad av Ingemar Jonsson, Upplands-Bro Naturskyddsförening 2000.