Vid Bornsjön befinner du dig långt ute på landet trots att du just lämnat höghusen bakom dig. Här kan du studera fiskgjusarnas jaktteknik och lyssna till storlommens ödsliga rop som ekar över sjön. Du får nästan alltid se fiskgjuse vid Bornsjön. Fem par häckar. Gjuse kommer från samma ord som isländskans geysir, att störta fram. När du ser vattenkaskaderna som bildas då fågeln dyker ner i vattnet blir kopplingen uppenbar.
Bornsjön med omgivningar bildar ett stort oexploaterat område med mängder av intressant natur. Sjön är Stockholms reservvattentäkt och ett stort område ägs av Stockholm Vatten. Bornsjöns vatten får inte förorenas och därför är det inte tillåtet att färdas med båt i sjön eller att fiska. Du får inte ens bada eller färdas på isarna vintertid. Fåglarna får en ovanligt lugn häckningsmiljö tack vare att vattnet skyddas. Storlommen, som är en fågel med höga krav på ostörda omgivningar, har Bornsjön som sin viktigaste häckningssjö på Södertörn. Fem till sex par brukar ses varje år i häckningstid. Duvhök, bivråk och troligen också lärkfalk häckar i Bornsjöns närhet.
Ett par större viltvatten har anlagts runt sjön och smådopping, svarthakedopping och några arter änder har slagit sig ner i dessa. Våtmarken i viken norr om Bergaholm vidsjöns sydvästra strand är också ett fågelrikt område. Här häckade gräshoppssångaren första gången i Stockholms län 1935 och den häckar fortfarande. Ofta jagar brun kärrhök över våtmarken och i lövbrynet i norr håller stenknäck till. I det småbrutna jordbrukslandskapet kring Lundby kan du höra ortolansparv.
Storbergets branta sluttning ner mot Bornsjön består av hällmarker med vacker, knotig tallskog. På en hällmarksbrant här växer grusslok, ett gräs som vill ha kalk i marken. Den ovanliga vippärten kan du också hitta här. På Bornökalv växer den lilla orkidén knärot ganska talrikt. Söder om sjön finns en ca 8 kilometer lång naturstig. Från sträckan längs Bornsjöns strand har du utsikt över sjön på flera ställen och stigen passerar genom en hage med många örter.
Delar av den gamla engelska parken vid Skårby gård finns bevarad och innehåller några av Södertörns största askar och flera andra grova ädellövträd. På den yttersta udden ute på Männö ligger ett högt berg med en fornborg. Naturen på udden är omväxlande, till stor del bevuxen med högstammig och orörd granskog och med frodiga alkärr fulla av ormbunkar där också gulsippa påträffas. Diken och små gläntor tyder på att delar av skogen här ute på udden var åkrar och ängar ännu för 100 år sedan. Större delen av Männö består av en stor isälvsavlagring med mäktiga dödisgropar.
De allra flesta av de beteshagar som funnits runt sjön har fått växa igen till täta hassel- eller ädellövträds-bestånd. En mängd stora ekar finns också kvar, ibland fristående ute i åkerlandskapet. Längs Mälarstranden, österut från Sturehov, sträcker sig det största lövområdet. På ett ställe leder en stig ner över åkrarna till lövskogen. Här är framförallt vårfloran mycket rik med mängder av vitsippor och blåsippor. Gulsippan finns också här, liksom vårlök, smånunneört och desmeknopp. I de gamla barrskogarna och på ekarna runt sjön har man kunnat hitta flera mycket sällsynta insekter som är knutna till dessa miljöer. Nyckelpigan Scymnus stiglundbergi, som inte har något svenskt namn, är en av dessa. Den är knuten till årsskotten på gamla ekar och är faktiskt bara funnen här och vid Tullgarn i hela världen.
Granskad av Pelle Hebbel, Naturskyddsföreningen i Botkyrka-Salem våren 2000.
