Foto: Christoph Müller. Licens: CC BY-SA 2.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1163133

Långviksträsk

Tranor, hjortron och tystnad

Långviksträskområdet på Ingarö rymmer den största opåverkade myren i Stockholms län. Här finns både tranor, hjortron och tystnad, man känner sig nästan förflyttad till Norrland!

Själva Långviksträsk är trots sitt namn en sjö, omgiven av våtmarker. Dessa utgörs av myrkomplex med öppna kärr, sumpskog (bl a en liten alsumpskog) och tallbevuxna, svagt välvda mossar. Det största sammanhängande våtmarksområdet, Stormossen, ligger söder om sjön. Mellan sjön och Stormossen finns ett bälte med tallar som dött stående och under inverkan av väder och vind vitnat, s k silvertallar. Typiska mosseväxter som det starkt doftande skvattramriset och hjortron sätter sin prägel på tallmossarnas markvegetation.

Södra och centrala delarna av området har alltså en utpräglad vildmarkskaraktär. Norra delen är mer jordbrukspräglad, med åkerfält, igenväxande jordbruksmark och lövträd. Längst i norr ligger sjöarna Kullaträsk och Svartträsket. I tre sydvästvända branter i norr växer blandskog med inslag av ädla lövträd som lind, lönn och ek. Floran i dessa branter är avvikande och innehåller bl a getrams och blåmunkar.

Den bäck som avvattnar Stormossen och mynnar i havet vid Vishamn är en liten klenod. Längs en stor del av sitt lopp rinner den genom jordbruksmark som betas av hästar. Bäcken har tidigare hyst naturligt lekande bäcköring.

Fågellivet är ovanligt rikt. Den som besöker Långviksträskområdet en vårdag – eller ännu hellre en förtrollad natt kring midsommar – har möjlighet att höra trädlärkans underbart vackra sång tona ut över den karga hällmarkstallskogen. Här häckar också järpen, den lilla hönsfågel som bäst trivs i frodiga sänkor med gran, björk och asp. Andra fågelarter i området, som genom sina miljökrav indikerar höga naturvärden är duvhök, bivråk, kattuggla och stjärtmes.

Öster om Långviksträsk kan den geologiskt intresserade studera två fina jättegrytor. Dessa naturliga ”borrhål” bildades under istiden. Små stenar, s k löpare, borrade då ut smala, djupa hål i berggrunden när de tvingades till en närmast oändlig cirkeldans av framrusande smältvatten mellan inlandsisen och det underliggande berget.

Långviksträskområdets största värde från naturvårdssynpunkt ligger i dess orördhet, mångformighet och storlek. Våtmarkens största värde är frånvaron av dikning, torvtäkt och annan exploatering. Sjön Långviksträsk med omgivande våtmarker och närmast angränsande skogsmarker har klassats som riksintresse för naturvård. Nu pågår arbete med reservatsbildning av området.

Naturskyddsföreningen i Värmdö har märkt ut en stig från Långviks tomtområde till träsket. Stigen börjar vid en pumpstation i Kolbacksvägens sydvästra hörn. Stigen är märkt med orange färg.

Text: Pella Larsson, ordförande Värmdö naturskyddsförening med beskrivning av området i boken Stockholm i Naturen, Naturskyddsföreningen i Stockholms län 1994 som grund.