Låsbräken är en liten ormbunke som är knuten till betesmarker.

https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=952745

Näslandet

Slåtterängar och beteshage

På Näslandet vårdas en del av det gamla kulturlandskapet. Här kan du få se många av de gamla slåtter- och betesväxter som försvunnit på de flesta håll.

Norr om Hörningsnäs gård har Botkyrka Naturskyddsförening sedan slutet av 1980-talet vunnit tillbaka en liten del av den forna slåtterängen ur den täta lunden. Gläntor har röjts fram och bara enstaka hasselbuskar och träd står kvar. Marken sköts med räfsning på våren och slåtter under högsommaren. Åtminstone på ett ställe har svinroten, en av de mest typiska ängsväxterna, börjat breda ut sig igen. Klasefibblans ludna bladrosetter ser du också rikligt av här och där. Men det är fortfarande lundväxter som dominerar, t ex vårärt, lungört, vätteros, korallrot och tvåblad. Frågan är hur lång tid det tar för ängsväxterna att återupprätta sitt forna herravälde. Många arter kommer kanske aldrig tillbaka. Problemet är nämligen att en del arter varken har livskraftiga frön kvar i marken eller finns i närheten så att de kan vandra in.

Längre norrut ligger en annan gammal kulturmark som kommunen har börjat sköta med slåtter. I slutet av augusti eller början av september, kan du beundra den sällsynta fältgentianans blomning här. Denna växt är starkt beroende av bete eller slåtter och eftersom fältgentianan blivit alltmer sällsynt har den närmast blivit en symbol för alla de arter som drabbas av att kulturlandskapet växer igen. Ängsmarken var tidigare granplanterad men kommunens naturvårdare lyckades få granarna bortröjda.

Fältgentiana växer också i en liten betesmark som ligger öster om gårdarna Björndammen och Fosäng. Till de många betesberoende växter som du kan hitta här hör solvända, spåtistel, slåtterfibbla, kattfot, brudbröd, ormrot, ormtunga, låsbräken och älväxing. Vildlin som förr var en vanlig växt i alla slåtter- och betesmarker finns här på sin enda kvarvarande lokal i Botkyrka.

Det smala och kilometerlånga lövskogsområdet på södra Näslandet var förr en solig och öppen slåtteräng. Av slåttermarken har det blivit en lövskog och av den gamla ängsfloran syns inget nuförtiden. Här trivs en lång rad sällsynta svampar och snäckor som behöver gammal lövskog för att överleva. Lövskogen är också en förutsättning för fåglar som mindre hackspett, stenknäck och nötkråka, som alla håller till här.