Från Kungsholmstorg och ut mot Rålambshovsparken följs Norr Mälarstrand av ett smalt parkstråk med naturstrand. Här finns många olika växter bland annat ett par ”jätteörter” som kan vara intressanta att studera.
Den ena jätteörten är pestskråp, vars rabarberlika blad syns på några ställen längs stranden. Bladen utvecklas under sommaren, men den blommar med rödaktiga blomkorgar redan i april. Pestskråpen togs in i Sverige av munkar på medeltiden, då växten ansågs kunna bota pest. Tussilagon som är nära släkt med pestskråpen växer också rikligt längs Norr Mälarstrand.
Den andra jätteörten i strandparken är kungsholmsbjörnlokan. Den härstammar från Kaukasus och är mycket lik och nära släkt med de jättebjörnlokor som man försökt utrota i Sverige de senaste femton åren, med skillnaden att den inte sprider sig lika lätt som jättebjörnlokan. Kungsholmsbjörnlokan, som oförskyllt råkat ut för den bekämpning som egentligen var riktad mot jättebjörnlokan finns idag innanför ett smitt järnräcke vid cykelbanan i höjd med Norr Mälarstrand 38. Om man bortser från dessa jätteväxters negativa sidor, de tränger ut andra växter och deras växtsaft är giftig om man får den på sig och sedan utsätter huden för solsken, måste man ändå medge att de är vackra! Björnlokorna och andra flockblomstriga växter (som hundkex) är också viktiga för pollinerande insekter som olika skalbaggar och flugor.
Mellan Chapmansgatan och Ehrensvärdsgatan finns vid Norr Mälarstrand en liten damm. Här växer rikligt med kalmus, en vattenväxt som blir mer än meterhög och har långa, svärdlika blad. Dessa är karakteristiskt vågiga längs ena kanten. Växten infördes från Östasien på 1400-talet. Den tjocka, köttiga och rödaktiga jordstammen, kallad kalmusrot, har starkt aromatisk doft och gamla anor som kryddväxt. Kalmusrot ingår i kryddningen av benediktinlikör och chartreuse. Blommorna sitter i en tät, kolvlik samling, men blomningen uteblir ofta. I Norden sätter växten aldrig frukt, då det bara finns honplantor här.
Svärdsliljan växer tillsammans med kalmusen i dammen. Bladen är snarlika, men då ska man komma ihåg kalmusens vågiga bladkant.
Den utan tvekan vanligaste örten på Stockholms stränder är strandklo. Den koloniserar gärna också trä, som sitter i eller strax ovanför vattenytan. Det kan gälla sådant som gamla bryggrester eller de träskoningar som är fastsatta på utsidan av de flesta av stadens kajer. Man kan vara så gott som säker på att hitta strandklon på detta slag av fuktigt trä. Strandklon har små vita blommor, som sitter i kransar i bladvecken. Bladen är djupt parflikiga, något lika ekblad. Strandklon är vanlig längs stranden i parkstråket vid Norr Mälarstrand.
Strandklon samsas vid Riddarfjärden med släktingen kransmynta. De tillhör båda de kransblommiga växternas familj. Bland dessa finns många kryddväxter, förutom olika myntor bland annat timjan och oregano. Kransmyntan har en klar mintdoft, men växten ger ändå ingen god krydda. Den odlades förr och kallades även hjärtans fröjd. De ljust violetta blommorna är ordnade i kransar i bladvecken.
Fackelblomster.Strandlysing och fackelblomster är två vackra blommor som förekommer talrikt vid Norr Mälarstrand. Båda är rätt högväxta. Strandlysingens gula blommor slår ut under juni–juli, medan fackelblomstret blommar med purpurröda blommor under juli och augusti.
Vassruggar är ganska ovanligt mitt i stan, men även det kan man hitta längs Norr Mälarstrand.
Text hämtad från: Upptäck naturen innanför tullarna, Björn Möllersten 2006.
