Isbladskärret på östra delen av Södra Djurgården blev pånyttfött 1981. Då slutade Djurgårdsförvaltningen att varje vår pumpa vattnet ur kärret, en tradition som hade pågått sedan 1904. Isbladskärrets återuppståndelse som grund sjö blev ett verkligt lyft för fågellivet. Idag är våtmarken både en viktig häckningsbiotop och en bra lokal för rastande vadare.
Bland häckfåglarna finns den sällsynta snatteranden liksom rörhöna och grågås. Smådopping och kricka häckar tillfälligt, och en nykomling är tofsvipa. Häger, som har etablerat en koloni i en träddunge invid kärret, och vitkindad gås är karaktärsfåglar.
Framemot slutet av juli kan man se vadare som olika snäppor, brushane och enkelbeckasin rastande vid Isbladskärret på sin väg söderut. På eftersommaren och hösten rastar också många flyttande småfåglar i vegetationen runt våtmarken. Bland annat blåhaken, som är en vanlig häckfågel i fjälltrakternas frodiga videsnår.
På Isbladskärrets västra sida växer en lövrik, omväxlande skog med inslag av stora ekar och almar. Här häckar bland annat mindre hackspett och skogsduva, arter som båda minskar i landet.
Väster om Isbladskärret växer några exemplar av tibast, en spenslig, rätt sällsynt buske som blommar på bar kvist i april. De rödvioletta blommorna är starkt väldoftande. De röda bären är mycket giftiga, i likhet med hela växten i övrigt. En lustig egenhet hos några av de tibastbuskar som växer här är att blommorna är vita och att bären när de mognat inte är röda utan rödgula.
Text hämtad från: Upptäck naturen innanför tullarna, Björn Möllersten 2006.
