I de vackra hagmarkerna vid Orrsättra kan du på en yta mindre än en fotbollsplan hitta över 200 växtarter. Bakgrunden till denna mångfald är att marken hävdats kontinuerligt under mycket lång tid. På 1700-talet beskrivs området som slåtteräng och den hade säkert redan då brukats på detta sätt i många sekel. Trots att lieslåttern för länge sedan upphört växer ännu enstaka exemplar av ängsarter som ängsskära och klasefibbla i skogsbrynen.
Dagens Orrsättra har slutgiltigt formats av mulbete. Djuren har skapat ett öppet landskap som pryds av enbuskar. Genom det ständiga betet tillåts ingen art dominera eller växa sig stor. I den kortbetade grässvålen finner du i stället en mångfald småvuxna arter som jungfrulin, solvända, vildlin, kattfot, stagg och revfibbla. Lägger du dig ner på knä kan du också hitta låsbräken. Det är en pytteliten ormbunke som blivit mycket ovanlig eftersom den bara kan växa på kortbetade gräsmarker.
Under hösten finner du många sällsynta svampar som t ex jordtungor och vaxskivlingar. Många av dessa arter står idag på utrotningens brant, eftersom de bara växer i ogödslade betesmarker med lång kontinuitet, en naturtyp som det finns mycket lite kvar av.
I de soluppvärmda skogsbrynen kan du under högsommaren stöta upp trumgräshoppan som flyger iväg med ett smattrande t-r-r-r-r-r-r, varvid den blottar sina vackert mönjeröda vingar. Andra spännande insekter är de orädda bastardsvärmarna som är lätta att upptäcka genom sina metalliskt blåsvarta och röda färger. Om du vill kan du plocka upp den i handen utan att den flyger.
Ekhagarna norr om vägen har också nyttjats som ängs- och hagmark förr. Floran har genom igenväxningen förlorat det mesta av sin artrikedom eftersom ett litet antal arter storvuxna gräs och örter kvävt de småvuxna betesarterna. Ett stort bestånd av den i länet ovanliga smörbollen finns ännu kvar. I brynen står också tibast.
Granskad och uppdaterad Bjarne Tutturen, Naturskyddsföreningen i Södertälje 2000.
