Skeppsholmen blev Stockholms örlogsstation 1634 och disponerades sedan under mer än 300 år av militären. Först 1968 lämnade marinen Skeppsholmen slutgiltigt. De gamla lövträden i den engelska parken från 1790-talet är en attraktiv miljö för vissa lövskogsfåglar. Kattuggla häckar här (åtminstone har den gjort så), och ön var länge ett av stenknäckens säkraste tillhåll i Stockholmstrakten. Fågeln har de senaste 20 åren spritt sig och finns nu i de flesta av Stockholms parker. Stenknäcken tycks ha blivit mindre nogräknad med sitt födoval, vilket förmodligen förklarar att den på senare tid blivit allt vanligare i Sverige och kontinentala Europa.
Ett par intressanta växter på ön är knölklocka och stortimjan. Knölklockan finns över hela ön. Den är fruktad av trädgårdsälskare, då den är bra på att sprida sig, men knappast någon kan förneka att växten är mycket vacker. Den blommar hela sommaren, och de violetta blommorna bildar en ensidig klase i toppen. Knölklockan sprider sig med hjälp av jordstammen; även små bitar kan ge upphov till nya plantor. Växten togs till Sverige på 1700-talet som köksväxt. Då, innan potatisen infördes, tog man vara på de stärkelserika, pålrotslika birötterna som utgår från jordstammen.
Vid Svensksundsvägen 13 finns ett gräsmattsstråk med kryddoftande stortimjan, en sällsynt art som fläckvis finns här i riklig mängd. Växten, som bara är 5 till 25 centimeter hög blommar med rödvioletta blommor under juli och augusti.
Text hämtad från: Upptäck naturen innanför tullarna, Björn Möllersten 2006.
