Sickla park

Ekskog med brokig historia

Ekarna i Sickla park bildar ett av de största bestånden med gammelekar i Stockholms län. Här finns cirka 150 äldre ekar, varav många är ihåliga. Insektslivet, med många rödlistade skalbaggar, har stora likheter med det i Djurgårdens ekmiljöer. Exempel på arter är bredbandad ekbarkbock, skeppsvarvsfluga och brun trädmyra.

Sickla park nyttjades under flera hundra år som betes- och slåttermark, för att senare övergå i park tillhörande Stora Sickla. Det var tidigare möjligt att lägga till vid Sickla park med båt, eftersom Hammarbysjöns yta låg 4,8 meter högre än idag. Sickla park var ett populärt utflyktsmål. När Danvikskanalen sprängdes 1922, sänktes Hammarbysjön till havets nivå (och blev en havsvik kallad Hammarby sjö). Stora arealer sjöbotten blottlades, på vilken skjulbebyggelsen i det som skulle bli Lugnets industriområde började växa upp under 1950-talet. Sickla park blev praktiskt taget oåtkomlig för allmänheten, då den omgavs av industritomter.

Under 1990-talet var meningarna djupt delade om hur Sickla park skulle användas. Stockholms stad hade tänkt sig en ganska hårdhänt exploatering med bostäder. Många av de gamla ekarna skulle huggas ner eller få sitt rotsystem förstört. Svenska Naturskyddsföreningen hade starka invändningar. Läget var låst, eftersom byggrätter redan var sålda till olika byggbolag. Men till sist (1998) valde staden att för 42 miljoner kronor köpa tillbaka 7 500 kvadratmeter byggrätt. Flera av ekarna kunde på detta sätt räddas. Beslutet satt långt inne, men nu i efterhand är alla säkert glada över att det gick som det gick. Hammarby sjöstad kan stoltsera med en naturklenod, som visar att det går att bevara värdefull natur i en växande stad. I april 2006 beslutades att Sickla park ska skyddas som naturreservat.

Rödlistade arter är arter som anses hotade eller missgynnade. De finns upptagna på så kallade rödlistor.

Text hämtad från: Upptäck naturen innanför tullarna, Björn Möllersten 2006.