Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Orden är från Karin Boyes mest kända dikt. Särskilt tvekande tycks våren vara i bokskogen. Bokens knoppar sväller länge och väl men tycks inte vilja brista förrän plötsligt alla knopparna slår ut nästan samtidigt och hela bokskogen byter skepnad. Du kan till och med höra små knäppanden när knoppfjällen brister om du prickar in lövsprickningen i mitten av maj. Bokskogen är som vackrast i vitsippstid eller när liljekonvaljer översvämmar marken. Om du är uppmärksam kan du höra stenknäckarnas explosiva ”tick”-läten. Boken finns naturligt bara i våra sydligaste landskap. Bokskogen på Stäksön är planterad.
På Stäksholmen ligger resterna av Sankt Eriks borg. Stora härar har en gång kämpat om borgen och den spelade en viktig roll i upptakten till Stockholms blodbad. I väster finns ett litet naturreservat med en vild och oländig barrurskog. Den klänger på branten ned mot stranden. Mälarbanan har precis gjort stora sår vid passagen över Stäksön. Mellan silvergrå torrfuror och blygrå stenbumlingar skymtar Mälarens glittrande vågor. Att skogen har undgått avverkningar framgår inte minst av insektsfaunan. Många ovanliga vedlevande arter är funna här. Bland sällsynta svampar, kan nämnas rynkskinn, ullticka, rosenticka och vågticka.
I urskogsområdet och på många andra ställen på Stäksön har du möjlighet att hitta s k De Geer-moräner (se vidare..). Moränryggarna är över tre meter höga och består nästan enbart av stora block. Det är fascinerande att stå vid en av dessa vallar och tänka sig att just här stod den stora inlandsisens kant för 9 800 år sedan. Böj nacken bakåt och tänk dig stå på botten av ett djupt hav med havsytan 140 meter ovanför och isbräckans kant ytterligare ett gott stycke högre upp.
Mitt på Stäksön ligger ett litet viltvatten. Det är mycket vass i sjön men från östra sidan har du utblick över klarvattenytorna. Här häckar svarthakedopping, smådopping och brunand. Även Stäkströmmen är en bra vinterlokal för sjöfåglar. Smådopping ses vissa år.
Granskad och kompletterad av Ingemar Jonsson, Upplands-Bro Naturskyddsförening 2000.