I området mellan bebyggelsen i Larsberg, Brostugevägen och klipporna ner mot sjösidan i Lilla Värtan ryms det mesta som Lidingö har att bjuda av lundväxter.
Lövskogslunden i Ekbacken är som vackrast i april och maj då mängder av vårblommor slår ut. Ek, lind, häggg och fågelbärsträd skapar tillsammans med välutvecklade hasselbestånd och lågvuxna buskar av skogstry förutsättningar för en rik och lummig lundmiljö som är unik för Lidingö.
Under promenaden läns stigarna finner man mängder med vitsippor, blåsippor, svalört, vårlökar och violer men också rikliga bestånd av den ovanliga tandroten och lungörten. Tittar man noga kan man också finna ovanligare arter som vätteros, nunneört, vårärt, ormbör, trolldruva och myskmadra samt den sällsynta desmeknoppen. Försommaren karaktäriseras av midsommarblomster, liljekonvalj och den vitblommiga löktraven som växer i hela området. Längre fram under högsommaren kan man hitta de ovanliga lundgräsen lundelm och hässlebrodd.
Området är av Skogsvårdsstyrelsen klassat som nyckelbiotop och botantiskt värdefullt. Marken är mullrik och mjuk och därför känslig för slitage. Tänk därför på att i första hand gå på stigarna som genomkorsar området.
Den rika lundfloran förutsätter vissa ljusbetingelser för att inte förändras. Ett ökat ljusinsläpp innebär att örterna konkurreras ut av ljuståliga gräs och andra växter. Lundmiljön går att upprätthåll men förutsätter genomtänkta skötselåtgärder.
Den vackra lövskogslunden och dess vackra växter är sedan länge väl kända. Förutsättningarna för lundmioljön skapades redan i början av 1800-talet, då en flottbro färdigställdes mellan Djurgården och Lidingö med ett fäste där nuvarande Larsbergs brygga ligger. Av illustrationer från 1883 kan man dra slutsatsen att lunden redan på den tiden såg ut ungefär som idag. J W Håkansson skriver i boken Lidingös natur från 1927 att Ekbacken vid Larsberg är ”den yppersta representanten för öns lundbackar”.
I naturminnesinventeringarna från 1954 hävdar Sven Qvarfort, en annan Lidingökännare, att området är unikt för Lidingö och att det hävdar sin ställning i ett nationellt perspektiv. Man efterlyser att område ska ges någon typ av skydd inför framtiden.
De grovstammiga träden är boplats, växtplats eller matförråd för många djur och väster. Fågellivet i lunden är rikt och området rymmer mängder av småfåglar och hackspettar. Fladdermöss, insekter och andra småkryp lever i den skyddande miljön. Multnande ris och ved ger livsrum för bland annat svampar och insekter.
Olikåldrigt skogsbestånd med enstaka grova ädellövträd, välutvecklat och flerskiktat buskskikt och en örtrik flora. Karaktärsarter är bland annat tandrot, myskmadra och vätteros.
Text från: Naturpärlor på Lidingö – en utflyktsguide”, av Folke och Virginia Kustvall 2005.
