Koholmen är en mycket vacker och varierad ö. En vandring här ger en glimt av ett landskap som var vanligt förr. Här betar kor, får och hästar tillsammans. De olika djurslagen betar på olika sätt. Sambetet gör att grässvålen är jämnt avsnaggad och marken översållas av en fantastisk blomsterprakt.
Hela den östra delen av holmen har en flora som tyder på att markerna hävdats under mycket lång tid. De vackra björkhagarna har heller aldrig plöjts eller gödslats, öden som drabbat många vackra ängar och hagar under 1900 talet. Koholmen har många ansikten. I början av maj täcker tusen och åter tusen gullvivor och vitsippor marken, de följs av mandelblom och styvmorsviol. I början av juni kläds gräsmarkerna i gult och rött av knölsmörblomma, käringtand och tjärblomster. Gråfibbleängarnas gula mattor beslöjas i slutet av juni av brudbrödets tusentals vitrosa blommor. Under högsommaren målas ängen med färger från en brokig palett av rödklint, blåklocka och gulmåra.
I söder finns en artrik gräsmark med pelarenar. Här har betesdjuren under lång tid format växtligheten. Snåren med slån, berberis och nyponros har alla ett gemensamt – taggar och törnen – som ger dem skydd mot betesdjuren. Här finns också flera örter som på detta sätt försöker undgå bete. Känn på spåtistelns eller staggens blad så förstår du varför dessa arter får stå orörda. Ett annat sätt att undgå betesdjuren är att vara kortvuxen som jungfrulin, backsmultron och solvända, som alla växer här i stor mängd. Västra delen av ön är bevuxen med alkärr och blandskog. I gläntor finns hällmarker översållade av styvmorsvioler men också rester av ängsflora med svinrot och ormrot.
Från strandängarna hörs rödbenans och tofsvipans oroliga varnande. Koholmsvikens stränder är ett eldorado för vadarfåglar och stora mängder rastar vår och höst. För att inte störa fåglarna är det bäst att hålla sig en bit från stranden. Utanför havsstrandängen finns en bred vassbård där skäggmes och brun kärrhök reder sina bon och i viken fiskar skräntärna och fiskgjuse. Fågellivet i buskmarkerna är rikt med hämpling, rosenfink och törnskata. I lövdungarna häckar stjärtmes och härmsångare. Ofta kan du se lärkfalkens eleganta jakt efter sländor över enbuskmarkerna.
