Skuruparken utformades på 1700-talet som en engelsk landskapspark. Idag finns lite spår kvar av parken, bland annat många av stigarna. Skuruparken används flitigt av förskolor och skolor för lek, idrott och utepedagogik. För människorna som bor runt omkring är området fint att promenera i. Vintertid finns bra pulkabackar och på sommaren ser man ofta solbadare invid Skurusundets stränder. Trots att Skuruparken ligger nära Värmdöleden, är det rofyllt tack vare att det är så kuperat.
Skuruparkens vegetation utgörs till stora delar av lövträd, bland annat med fina gamla ekar och lönnar. På de högre partierna dominerar tallen. Det finns stora bestånd med stora, gamla tallar som troligen sparades då landskapsparken anlades. Några är upp till 340 år gamla. Det finns rester av mer öppna marker i dalgångarna.
I parkens södra och östra delar finns fina bestånd med ek. De flesta är ihåliga. Hotade svamparter har hittats på och i anslutning till ekarna, oxtungsvamp och igelkottröksvamp.
Skuru gård byggdes under 1500-talet och i slutet av 1700-talet anlade gårdens ägare en engelsk park i anslutning till gården. Parken ritades av Fredrik Magnus Piper som också har planlagt Hagaparken. Bland annat anlade man ett vattenfall, ”Cascaderna”, i bäcken från Bastusjön, i parkens nordvästra hörn. Idag rinner bäcken i en kulvert under jord.
1915 uppfördes Skurubron så att kontakten mellan Skuru gård och Skuruparken bröts. Gårdens huvudbyggnad, nu ombyggd, ligger alldeles norr om Skurubron.
När man promenerar genom området ser man flera små äldre fritidshus. De flesta byggdes under mitten av 1900-talet. Området var en idyll både för dem som bodde i fritidshusen och andra som tältade. Några av husen är fortfarande välskötta, andra håller på att förfalla.
Text från: Upptäck Nackas natur, juni 2006 av Naturskyddsföreningen i Nacka
