Foto: Holger Ellgaard. Licens: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17132611

Tullgarn

Sörmlands pärla

Det kungliga slottets vackra och strövvänliga omgivningar och den rika floran och faunan gör Tullgarn till ett av länets förnämsta utflyktsmål. Området är en smältdegel för nordligt och sydligt, liksom för hav och inland. Inte mindre än 800 växtarter har påträffats, vilket gör Tullgarn till ett av de botaniskt rikaste områdena i Sverige. Även fågellivet är överflödande och som en extra krydda på besöket finns chansen att se vildsvin.

Kronoparken Tullgarn är ett naturvårdsområde som innefattar ett naturreservat och flera domänreservat. Här finns allt från fattiga mossar, rikkärr och barrskogar i nordväst, till havsstrandängar, hagmarker och rika lundmiljöer med månghundraåriga ekar i de södra och östra delarna av området.

Paradis för blommor och fåglar

Näset är det klassiska utflyktsmålet för naturintresserade. Frodiga ädellövskogar täcker större delen av halvön, men längst i söder finns också vidsträckta havsstrandängar med ett myllrande fågelliv. Från skogsbrynet kan du studera bofasta fåglar som gulärla, rödbena och större strandpipare. Fågellivet är störningskänsligt och du bör inte gå ut på ängarna under häckningstid.

Sandstranden mellan Fridö och Näset lockar till sig rastande vadare från juli till september. Inte mindre än 28 arter har setts. Bland de sällsyntheter som årligen gästar lokalen kan nämnas myr- och spovsnäppa. Stranden är också en säker lokal för skräntärna som brukar översomra i stora flockar. Strandängarnas öppna yta är en omtyckt rastplats för många av fjällens fåglar. Under höstarna kan du hitta rödstrupig piplärka, lappsparv, snösparv och dvärgbeckasin.

De grunda vikarna kring Tullgarn hör till landets viktigaste rast- och övervintringsplatser för änder. Här kan du se nästan alla havs- och slättsjöarter. Viggen dominerar från höst till vårvinter. I flockarna ses ofta bergand och salskrake. Den stora mängden änder lockar också havsörn till dagliga besök. Försommarens sångarkör i lunden är imponerande. Härmsångare och näktergal tillhör de mest högljudda. Stenknäck och mindre hackspett är också karaktärsfåglar, liksom nötkråkan som provianterar i hassellundarna.

Inte mindre än 400 kärlväxtarter är funna på Näset, vilket torde vara något av ett svenskt rekord på en så liten yta. På halvön idkades slåtter ända fram till slutet av 1800-talet. Numera betas de öppna markerna, medan de trädbärande ängarna fått växa igen till lövskog. I skuggan av täta hasselsnår och stora ekar växer de flesta av länets lundväxter. I maj färgas lövskogen av svalört, gul- och vitsippa. Lite senare sätter vårärt och lungört röd -blå klickar i det gröna växthavet. Du kan vara säker på att hitta arter som vätteros, desmeknopp, underviol och tandrot. Senare på sommaren finner du den resliga hässleklockan. Lundgräs som den sirliga lundsloken bildar vida mattor i lövsalens skugga. Vid ett alkärr i sydöstra delen av skogen finner du på en liten yta under högsommaren exklusiviteter som sydlig lundarv, myska, storrams, vippärt, strävlosta, storgröe och långsvingel.

Även kryptogamfloran på Näset innehåller många ovanliga inslag, framförallt bland de eklevande vedsvamp- och lavarterna. Under höstarna kan den som är svampintresserad hitta många exklusiva lövskogarter, bl a sju arter jordstjärnor. Betesmarkerna är som vackrast i början av juni när de skimrar i rosa av apel- och hagtornsblom. Tyvärr har en hel del av betesmarksfloran förstörts av vildsvinens bökande.

På strandängarna är floran säregen. Här finns en av östkustens största saltfrätor dit salt koncentreras genom att instängda havsvattenpölar får torka ut i omgångar. Under sensommaren ger glasört och saltnarv de annars nästan vegetationslösa frätorna en röd nyans. På strandängarna växer dessutom smultronklöver, strandkrypa, kustarun och gulkämpar. Kalkklipporna i söder har en säregen och artrik växtlighet med stenkrassing, rosettjungfrulin, grusbräcka, dvärgarun, sumpgentiana, ängsgentiana, ormtunga, klapper- och segstarr.

Lummig slottspark

Vid Tullgarnsvikens strand ligger det kungliga slottet. Det omges av en stor park där du kan hitta nästan samtliga Sveriges lövträdsarter. Här finns också en stor äppelträdgård. Parken har en intressant flora med många mellaneuropeiska gräs och örter, typiska för 1800-talets engelska parker. I den oklippta delen av gräsmarken är gräs- och halvgräsen parkgröe och vitfryle vanliga. Andra förvildade ovanligheter är gullhavre, stjärnfloka, ålandsrot och grenigt kungsljus. De annars mycket sällsynta hundkäxsläktingarna vit björnloka och stor bockrot är vanliga i parken och längs vägrenar i hela tullgarnsområdet. Vid Söräng söder om slottet finns artrika ädellövskogar.

De gamla lövträden och den frodiga vegetationen i parken lockar mängder av fåglar. Rosenfink och härmsångare är vanliga och med lite tur kan du träffa på kärr och flodsångare. I brynen mot åkermarkerna och längs alléerna häckar steglits och hämpling. Vid Västerviken, söder om slottet, finns också strandängar med ett rikt fågelliv.

Orkidékärr

Skräddartorpskärret är det rikkärr i länet som hyser flest växtarter. I början av juni visar tusentals rosa majvivor var det finns källor med kalkrikt vatten här växer också rikligt med honungsblomster. En månad senare kan du hitta kärrknipprot och klasefibbla. Kärret innehåller också många sällsynt halvgräs typiska för rikkärr, bl a gräsull, plattsäv och nålstarr samt, mer sällsynt, lopp- och hårstarr. På 1980-talet återupptogs slåttern, som legat nere i ett halvsekel men som tidigare pågått här åtminstone sedan 1600-talet. Naturskyddsföreningen samarbetar med studenter från Stockholms universitet. Läs mer om slåttern på Södertälje Naturskyddsförenings hemsida.

Övriga smultronställen

Långkärr är en mycket artrik fuktäng. Vid första anblick kan den sumpiga gräsmarken som domineras av tuvtåtel tyckas tråkig, men ger du dig tid kommer du att upptäcka en mängd spännande växter. Ängsskallra och darrgräs är mycket allmänna. Här och var står ormrot, gökblomster, majviva, skogsnycklar, plattsäv och ängsstarr. Ängen är också länets enda växtplats för källgräs.

Svartkärr är ett frodigt alkärr där du på våren kan hitta gullpudra. Under sommaren bildar dvärghäxörten en matta under de mer högvuxna arterna strutbräken, vildbalsamin och skogsnycklar. Svällande gröna kuddar av den sällsynta dunmossan finner du i källflöden i kärrets kanter.

Åstorpsmossen är en öppen och välutbildad högmosse. Strax intill ligger Väsmossen som har en mer artrik flora. Här hittar du bl a nålstarr och dvärgtranbär.

Örtrika skogar

Tullgarns vidsträckta barrskogar har mycket att bjuda på. I skogen nordost om Skräddartorpskärret kryper revor av murgröna mellan block och trädbaser. Arten är mycket köldkänslig och förekomsten är en relikt från bronsålderns värmetid. Intill vägen ner till Sörsjön finns en vacker gammal barrskog där du bland lingonris och linnea kan hitta ryl, plattlummer, grönpyrola och knärot. I stranden vid södra viken på Sörsjön rinner en källa med gott åsvatten fram.

För ett tjugotal år sedan rymde några vildsvin från ett hägn nära Tullgarn. Djuren förökade sig snabbt och spår efter deras nattliga bökande finns nu överallt. Har du tur kan du under sena kvällar och tidiga mornar se dessa imponerande djur på åkrar och strandängar runt slottet och vid Näset.

Granskad och uppdaterad Bjarne Tutturen, Naturskyddsföreningen i Södertälje 2000.