Med stor svårighet genomförde de sin långa resa till fots och där det var möjligt korsade de med båt de främmande haven och ankom slutligen till den svenska hamn som kallades Birka.
Upptecknat av en av Ansgars lärjungar
Vem har inte hört talas om Björkö och Birka, det vikingatida sveaväldets maktmetropol och handelsplats? Kristendomens första insteg bland de hedniska svearna med Ansgar som hjältemodig missionär.
Birkas tid var kort och intensiv, redan i slutet av 900-talet övergavs staden av okända anledningar. Idag är Björkö en stillsam plats även om du med lite fantasi kan återkalla stadens storhet, när du vandrar längs den gamla borgvallen och tittar ut över de stora gravfälten i norr. Allra vackrast är det nog i mitten av maj då öns alla körsbärsträd står i blom. En vandring från ångbåtsbryggan över de välbetade gravfälten för dig förbi borgvallen till Ansgars-monumentet högst upp på berget. Västerut glittrar Björkfjärden. Norr om berget ligger Svarta jorden, där staden Birka en gång låg. Jordens färg kommer av kolet från alla de eldhärdar som en gång brann i husen.
Stanna upp en stund vid Ansgarskorset. Marken kring berget har betats under lång tid och här finns många vackra och ovanliga, betesgynnade blommor. I mitten av maj lyser den gula småfingerörten bland gravkull-arna. Senare på sommaren kan du se triftens ljust lila blommor här. Triften är ursprungligen en havsstrand-växt som tack vare betet har klarat sig kvar sedan den tid Mälaren var en del av Östersjön. Flera av trift-förekomsterna i Mälaren återfinns på den nivå som havet hade vid bronsåldern. De kan alltså ha funnits på samma ställen i över 2 500 år! På eftersommaren kan du hitta korskovall, en annan art som gynnas av bete.
I norr ligger Hemlandens björkbeströdda gravkullar. De har inget av kyrkogårdars tunga allvar, istället andas allt en ljus tillförsikt. Hemlanden avgränsas västerut av den gamla stadsvallen, också på den kan du hitta trift och andra betesarter. Längre norrut prunkar försommarmarkerna av gullvivor och stora vildaplar med vackert röda blommor. Här växer också backsippa.
Björkö köptes av staten i början på 1900-talet för att bevara fornminnena. Då var huvudprincipen att marken skulle sköta sig själv och att människan inte skulle göra någon påverkan på naturen. Det fick givetvis till följd att fornlämningsområdena snabbt växte igen. På trettiotalet insåg man sitt misstag och man började restaurera de gamla betesmarkerna. Erfarenheterna på Björkö ligger till grund för skötseln av fornminnes-platser över hela Sverige.
Södra Björkö är helt annorlunda. Här finns gamla barrskogar som hyser flera olika rovfågelarter. Strax väster om Björkö ligger ön Gåsholm med en av länets få växtplatser för ormbunken rutlåsbräken. Berggrunden på Gåsholm består av jotnisk sandsten. Ön, och några andra ställen i närheten, är de enda förekomsterna i länet av denna bergart. Blommande körsbärsträd på Björkö. I bakgrunden syns Adelsö där kungens gård låg under Birkas storhetstid.
Granskad av Bo Nylén, Mälaröarnas Naturskyddsförening våren 2000 och 2007.
