Hjälstaviken är känd som fågelsjö åtminstone sedan 1761, då Linné skrev om vikens knölsvanar. Tillsammans med en stam i Skåne var de under lång tid de enda i hela Sverige. Den nästan helt avsnörda Mälarviken är stor och skulle vara helt omöjlig att överblicka, om det inte hade varit för Kvarnberget som reser sig brant ur slättens lera. Härifrån har du en förnämlig utsikt över betesmarker, vassar och klar-vattenytor. Som på så många andra håll minskade strandbetet vid Hjälstaviken under 70-talet. Det ledde till igenväxning och försämrade villkor för fågellivet. Hjälstaviken är ett av 30 Ramsarområden i Sverige, det vill säga av internationell betydelse. Bland annat därför har länsstyrelsen i Uppsala under 90-talet restaurerat strandängarna och förbättrat vikens vattenvariation, genom en vall samt dammlucka i södra änden av viken. Satsningen har gett ett mycket bra resultat och framförallt i flyttider rastar stora mängder fåglar.
Ett välbyggt fågeltorn restes 1996 på vikens västra strandängar nedanför Hårby och den s k kokullen. Från tornet kan fågellivet studeras på närhåll. Bästa besökstiden är eftermiddagar och kvällar, när en nedåtgående sol ger medljus.
Under vintern är det ganska tyst runt sjön. Du kan höra de metalliskt plingande lätena från några av sjöns hundratals skäggmesar. Ett par korpar drar kanske förbi i snålblåsten och en ensam varfågel sitter och spanar från någon buske. Chansen finns att en duvhök eller någon av våra örnarter uppenbarar sig. I slutet av mars börjar det hända saker på allvar. Lärkorna har kommit liksom flockar av bergfinkar och bofinkar. Starar och tofsvipor kämpar mot nordvindar och snöflingor.
I april dominerar gässen fågellivet. Minst 20 par grågäss häckar och rastande sädgäss kan räknas i tusental. Årligen ses också bläsgäss, vitkindade gäss, spetsbergsgäss och sällsynt också någon fjällgås. Innan isen går upp är de bästa platserna att titta på gåsflockarna på norra sidan av sjön. Då brukar det vara öppet vatten mellan vassarna och betesmarkerna vid Hårby i nordväst. Här samlas också mycket änder och vadare. Krickor brukar förekomma i stort antal. Däremot är skedand, bläsand och stjärtand inte lika vanliga. Snatterand och årta är fåtaliga, men årsvissa. Ett problem med obsplatsen och fågeltornet vid Hårby är det besvärliga motljuset på morgonen.
Sjön går som regel upp i mitten av april. Då rastar många fåglar i den norra delen av viken. De är synliga från Kvarnberget, men på rätt långt håll. En tubkikare är därför till stor hjälp. Sträckande pilgrimsfalk syns då och då liksom blå kärrhök. Flera av Hjälstavikens bruna kärrhökar har också anlänt och rördromens bölande hörs i den tidiga morgonen.
I maj har de flesta av gässen och änderna lämnat Hjälsta. Istället uppenbarar sig flera vadare. I början på maj kan du höra dvärgbeckasinens nattliga spel. Kring den 12 maj brukar dubbelbeckasinen spela på betesmarkerna vid Hårby och norr om viken. Spelet brukar börja vid 10-tiden på kvällen. Grönbenor, svartsnäppor, brushanar och gluttsnäppor och ibland någon myrsnäppa och smalnäbbad simsnäppa stannar till vid dybankarna på sjösidan av vassarna. Mosnäppan är en annan trogen men fåtalig gäst i maj.
Gulärlorna sitter här och där på stängselstolparna längs stigen och kornknarrens snärpande hörs varje år från strandängarna. Väster om viken sjunger en ortolansparv sin enkla sång i någon av de stora ekarna på åkern. I slutet på maj kan rariteter dyka upp, t ex vitvingad tärna, ängshök, rödspov, dvärgmås och turturduva.
I början av juni är det en stor upplevelse att sitta på Kvarnberget innan det börjat ljusna och lyssna på våtmarkens alla suggestiva och märkliga ljud. Vatten-rallarnas grymtande blandas med småfläckiga sump-hönans envetet droppande läte. Från skrattmåskolo-nin hörs ett ständigt skränande och rör- och säv-sångares sträva läten ljuder ifrån vassarna. Gräshoppssångarnas surrande från ängarna söder om viken förmår knappt tränga igenom den kraftiga ljudmattan.
Under högsommaren är det mestadels lugnt vid Hjälsta men svartsnäppor, grönbenor och andra norrländska vadare rastar ibland i stora mängder på sin väg tillbaka till övervintringsplatserna. Rovfågelsträcket kan vara intressant i september med ormvråkar, fjällvråkar, sparvhökar och ibland någon sten-, jakt-eller pilgrimsfalk. Från oktober och framåt visar sig också kungsörn regelbundet.
Vid Hjälstaviken växer flera intressanta växter. I nordost finns några vackra enebackar som pryds av hundratals backsippor i början av maj. På motsatt sida, norr om Lilla Parnassen, blommar tusentals kungsängsliljor från mitten av maj. Då kommer också majvivans blommor upp vid norra delen av Kvarnberget. Stora Parnassen är en vacker ädellövskog där marken täcks av blommande gulsippor under samma tid. Här kan du också hitta vätteros och lundsmörblomma.
Granskad och kompletterad av Ingemar Jonsson, Upplands-Bro Naturskyddsförening 2000.
