Stockholmstrakten är en urbergsslätt som genomkorsas av sprickdalar. Det är i sprickdalarna som alla större sjöar, all jordbruksmark och det mesta av bebyggelsen ligger. Att Stockholm ligger i ett uppbrutet slättlandskap ser man först när man kommer upp ordentligt i höjden. Man ser det från Kaknästornet och från Stockholmstraktens högre berg. I vilket väderstreck man än blickar ut uppifrån Kaknästornet, är horisontlinjen nära nog plan som ett golv. Vad vi ser är en urbergsyta som av årmiljoners väder och vind nötts ner till ett så kallat peneplan. Detta peneplan var färdigutbildat redan för cirka 600 miljoner år sedan. Långt senare, för mindre än 25 miljoner år sedan, omvandlades peneplanet till ett sprickdalslandskap, genom djupvittring och erosion längs sprickzoner. Under hela tiden fram till sprickdalslandskapets bildande hade peneplanet varit skyddat av lager med sedimentära bergarter (lager som kan ha varit upp till två kilometer tjocka). Dessa bergarter avsattes när landet täcktes av hav men eroderades bort när landet befann sig över havsytan.
Text hämtad från: Upptäck naturen innanför tullarna, Björn Möllersten 2006.
