Gulärlans strandängar
Lissmasjön med sitt grunda och näringsrika vatten är en av de bästa fågelsjöarna i Stockholms närhet. Sommartid växer sjön nästan helt igen med vass, sjösäv och olika flytbladsväxter. I vassarna trivs flera hundra par skrattmåsar. Den kavata svarthakedopp-ingen, med sitt guldfärgade skägg, reder sitt bo i skydd av skrattmåskolonin i kanten av vassen. Svarthakedoppingen häckar normalt med tre till fyra par och sothönsen har beräknats häcka med hela 40 par. Brunand, knipa, vigg, gräsand, kricka, skäggdopping, knölsvan och kanadagås häckar med något eller några par. Även den bruna kärrhöken hör till de fåglar du ofta kan se vid sjön.
Den frodiga sommargrönskan är en perfekt miljö för säv- och rörsångare liksom för näktergal. Alla tre förekommer talrikt.
För att utvinna nya jordbruksmarker sänktes Lissmasjöns vattenstånd med närmare en meter i mitten av 1800-talet. Under våren svämmar Lissmasjön över och inte minst gräsmarkerna i dalgången nordost om sjön återfår då lite av sin karaktär från tiden innan sjön sänktes. I de betade och fuktiga partierna trivs gulärlan och årligen häckar ca 15 par. Det är troligen den största förekomsten av gulärla i länet. Ängspiplärka, enkelbeckasin, tofsvipa och skogssnäppa hör också till de fåglar som trivs här. Under sensommaren jagar stora flockar med svalor efter insekter i luftrummet över sjön. Ofta finns det flera backsvalor bland de många hus- och ladusvalorna.
Markerna kring Kvarnsjön, en kilometer norr om Lissmasjön bjuder på ovanliga fåglar. Dubbeltrastarna, som det finns många av i hällmarkstallskogen här, flöjtar redan i månadsskiftet mars-april. Under våren kan du också höra orrarnas bubblande spel. Samtidigt sätter trädlärkorna igång. Nattskärran spelar i de glesa tallskogarna i slutet av maj och under juni.
Granskad av Rickard Carlsson, Naturskyddsföreningen i Huddingen våren 2000.
