Utö är en av de mest välbesökta öarna i Stockholms skärgård och många stockholmare har gästat hamnen eller värdshuset. Men hur många känner till att de här gör ett besök i ett naturreservat, där man i berggrunden kan spåra händelser som inträffade för svindlande två miljarder år sedan, eller att det runt knuten finns prunkande kalkhällmarker med exklusiv flora? Utö ligger – som namnet skvallrar om – längst ut i skärgården. Utsidan av den stora ön har utskärgårdskaraktär med kalspolade klippor och utsikt över ett öppet hav. De inre delarna av ön har typisk mellanskärgårdsnatur med tallskogar och hagmarker.
Berggrunden består till stor del av urkalksten. Kalkhällarna bildar ett eget miniatyrlandskap. Kalken ligger i böljande band blandad med grå, finkornig leptit som står upp som små vindlande ryggar. Leptiten är en hård bergart bildad av askavlagringar vid vulkanutbrott i jordens forntid, långt innan de första djuren började simma i urhaven. Här finns också stora järnmalmskroppar. På 1100-talet anlades här Sveriges första järnmalmsgruva. Malmbrytningen fortsatte i 700 år, med en storhetstid på 1700-talet då årligen två miljoner ton järnmalm togs upp. Bortsprängt berg slängdes upp i stora varphögar. De är idag ett eldorado för den mineralintresserade. Här kan du hitta guldglänsande svavelkis, blå turmalin, silverhaltig blyglans och röda granater. Under 1800-talet upptäcktes här till och med ett nytt grundämne – litium. Låt stenarna ligga kvar så fler kan uppleva glädjen att hitta de färgglada halvädelstenarna.
Norra Utö har härliga naturbad med långgrunda, barnvänliga stränder och klippbad. Ett av de mest lättillgängliga finns vid Rävstavik. Fortsätter du ut mot Fårskär söder om viken stöter du på blomsterrika klipphällar med klibbglim.
En vårutflykt till Utö är ett måste för många botanister. I den rika floran kan du hitta många ovanliga arter knutna till kalkberggrunden som t ex Adam och Eva, mandelblom, grusbräcka och en miniatyrträdgård av ettåriga växter. Letar du noga hittar du vårvicker, murruta, fjällhällebräken och den lilla stenkrassingen, en art som i landet annars mest växer på Gotland och Öland.
I juni färgas marken rödviolett av gräslök. Nu blommar också gul, stor, kantig och vit fetknopp. Ännu lite senare tar axveronikans högblå blomställningar över tillsammans med grusslokens ulliga vippor. Krokarna, nära Utös norra spets, har de största hällmarkerna och den artrikaste floran. Området hyser också en mycket rik mossflora. Mindre kalkhällmarker finns söder och öster om gruvhålen. I norra delen av Tremaskogen växer det märkliga gräset knölgröe, som istället för frön i vippan har fullt med små groddplantor.
Kroka är en bra fågellokal, särskilt vid västliga till nordvästliga vindar under hösten, då rov- och småfågelsträcket koncentreras hit. På vårarna ses rariteter som halsbandsflugsnappare och svart rödstjärt regelbundet.
Norra Utö är också känd som en bra fjärilslokal. Under högsommaren syns den stora apollofjärilen ofta segelflyga över hällmarkerna. Särskilt rika är de öppna markerna norr om Tremaskogen.
