Foto: I, TimSE, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2496792

Tyresta – Åva

Unik urskog

Mindre än två mil från Stockholms city ligger ett av södra och mellersta Sveriges finaste urskogsområden – Tyresta! Det är det största skyddade skogslandet i närhet till en storstad i hela Europa och en av våra senaste nationalparker. Det ger en nästan overklig känsla att lämna storstadens buller och träda in i Tyrestaskogarnas milsvida och orörda vildmark.

Tyresta har förblivit orört genom sin karghet. De smala dalgångarna mellan hällmarkerna dög varken till odling eller storskaligt skogsbruk. 1936 köptes Tyresta av Stockholms stad som friluftsområde åt den växande befolkningen.

Vildmarkens fåglar

Silvervita torrträd och draklikt förvridna, kullfallna stammar karaktäriserar hällmarkstallskogarna som är den vanligaste skogstypen i området. På de ljung- och lavklädda hällmarkerna kan du under våren höra dubbeltrasten och trädlärkans melodiskt joddlande sång. Skönsången blandas ofta upp med korpens klangfulla vildmarksrop.
Tidiga vårmornar hörs hackspettarnas trumningar från alla håll. Fem arter finns i Tyresta och bland trumvirvlarna kan du om du har tur urskilja den tretåiga hackspetten, en norrländsk fågelart som här har en av sina få fasta utposter i stockholmstrakten. Bland de 90 fågelarter som häckar i tyrestaskogarna finns också ovanliga vildmarksarter som järpe, gärdsmyg, nötkråka och nattskärra. Bylsjöns omgivningar är en av länets säkraste tillhåll för den domherrestora sparvugglan och vid Årsjön kan du lyssna till storlommens ödsliga rop. Orrens bubblande spel hörs i april vid Kvarnmossen och de andra stora mossarna i områdets sydöstra del. Vintertid är ån vid Stensjödal ett omtyckt tillhåll för strömstaren. Söder om Tyresta by finns ett fågelrikt viltvatten och i en liten sjö öster om Mörby häckar sångsvan.

I granskogens dunkel

I Tyrestas gamla granskogar ligger kullvräkta träd som plockepinn på marken och vittnar om forna höststormar. Här hittar du många växter som blivit ovanliga för att de inte tål hyggesbruk. Plattlummer och orkidéerna knärot och spindelblomster hör till några av dem som fått en fristad här.

Ett flertal sällsynta vedlevande svampar växer på de kullfallna träden och kryper du ner på alla fyra kan du hitta den egendomliga gröna sköldmossan och många numera sällsynta vedlevande små levermossor som långfliksmossa och vedtrappmossa på den förmultnande veden. Ett bra ställe att söka efter intressanta mossor är området söder om Bylsjön.

Skogssjöar och bäckraviner

Tyresta är inte bara gammelskog. Idylliska skogstjärnar, stjärnbeströdda av vita näckrosor, ger tillsammans med sumpskogar och porsdoftande myrmarker variation åt skogspromenaden. Vackert belägen vid Stensjöns norra ände ligger en fornborg. Letar du i strandkanten hittar du snart det märkliga notblomstret. Det har sina bladrosetter fästade på sjöbottnen men skjuter i juli upp en stängel med vackert ljusblå blommor över vattenytan. Arten finns också i Årsjön. En annan intressant växtmiljö är de sviktande gungflymattorna vid Bylsjöns södra ände och Åvaträskets stränder. Här kan du hitta myggblomster, en liten oansenlig fattigmarksorkidé som växer tillsammans med vitag och sileshår.

Vid Åvaån mellan Stensjön och Stensjödal finns en av de få lite rikare växtmiljöerna i det i övrigt så karga skogslandskapet. Ett vår- eller försommarbesök är givande. Nu blommar rikligt med lungört och vätteros, hasselns märkliga skära rotparasit. Under högsommaren kan du hitta den lilla skuggälskande dvärghäxörten, som fått sitt namn genom att man under förr i tiden trodde den var verksam mot häxeri.

En liknande flora hittar du vid Åvaträskets utlopp mot Åvaviken. Den högstammiga och grova granskogen har en frodig markvegetation. Jämte dvärghäxört kan du också hitta orkidén nästrot och arter typiska för bäckraviner som gullpudra, springkorn och den vackra ormbunken strutbräken. Nationalparkens huvudentré finns vid Tyresta by som ligger omgiven av ett vackert och småbrutet jordbrukslandskap. Byn har anor från vikingatiden, vilket en runristning på en berghäll i västra delen av byn vittnar om. Ristningen pryds passande nog av en tjädertupp. Att komma hit känns som att förflytta sig tillbaka i tiden eftersom byns utseende ändrats mycket lite sedan medeltiden.

Branden

I augusti 1999 utbröt en skogsbrand som snabbt spred sig i de södra och centrala delarna av naturreservatet och nationalparken. Branden pågick i en vecka och innan den var under kontroll hade cirka 450 hektar skog brunnit. Området som brann ligger mellan Bylsjön, Årsjön, Långsjön och Stensjön samt söder och öster om Stensjön. För friluftslivet och rekreationsvärdena var branden närmast katastrofal – frånsett de röjda leder som går genom brandfältet, och som i stort sett följer sina gamla sträckningar, är framkomligheten oerhört begränsad och det är också mycket svårt att orientera sig i området. De höga naturvärdena, som följer med gammal skog, har spolierats i brandområdet, men finns att uppleva i övriga delar av parken och reservatet. För den som är intresserad bjuder brandområdet under många år framöver intressanta studiemöjligheter när det gäller flora och fauna. En hel del forskning bedrivs här av Stockholms universitet och SLU.

Innehållet i sidan är granskat och uppdaterat (branden) av Uffe Petterson, Stiftelsen Tyrestaskogen våren 2000 och av Göran Bardun, Tyresö kommun våren 2007.