Runt Hörningsholms slott finns ett Skånelandskap i miniatyr med ek- och bokskogsdungar och vidsträckta åkermarker. I denna för länet exotiska miljö finns många spännande fågel- och växtarter.
Invid färjeläget ligger välbetade strandängar kring en flack rullstensås. Från vägen kan du med tubkikarens hjälp studera gulärla, rödbena och ängspiplärka som alla häckar på ängarna. Den trutstora skräntärnan brukar jaga utmed kusten under hela sommaren. Vid strandkanten står hägrar blickstilla i väntan på något lämpligt byte. Skanssundet är känt som en rastlokal för vadare och änder. Det är sällan stora flockar samlas men många arter brukar ses. Sundets strömmande vatten brukar vara isfritt under vintern och är ett säkert tillhåll för sångsvan. Ibland syns också bergand. Strandängarna är ett bra ställe att möta de första vårfåglarna. Redan i februari brukar de första lärkorna, tofsviporna och stararna anlända. Från april till juni ses ofta gravand. I oktober händer det att dvärgbeckasin rastar och ibland också flockar av vinterhämpling.
Sensommaren är rätt tid för att titta på blommor. Då har fåglarna klarat av sina häckningsbestyr och ängen står i full blom. Strandängarna hör till de floristiskt mest värdefulla i länet. Gåsört, gulkämpar, glasört och saltnarv trängs i de blötare partierna. Lite längre upp växer smultronklöver, kustarun och sumpgentiana.
Invid kiosken finns en liten torrbacke där fältsippa och grusviva blommar i början av maj. På backen växer även fältmalört, färgkulla och rockentrav.
Denna lilla vassomgärdade fågelsjö omges i söder av ett idylliskt landskap med små torp som ligger utströdda i de slånprydda skogsbrynen. Själva sjön är svår att överblicka, men från dungen väster om sjön kan du under sträcktid få se samtliga simandarter. I vasshavet häckar skäggmes och två-tre par brun kärrhök. I busk- och gräsmarkerna norr om sjön häckar vaktel, kärrsångare, rosenfink och gräshoppsångare. Vissa år kan du under försommar nätterna också höra flodsångare, småfläckig sumphöna och kornknarr.
Mörkö är vida känd för sin rovfågelrikedom. Över åkerlandskapet runt sjön brukar havsörn och ibland även kungsörn visa sig från senhösten till vårvintern. Under hösten ryttlar ofta fjällvråkar över fälten och ibland syns också blå kärrhök. I september är lappsparv en regelbunden besökare på stubbåkrarna. I öster finns en mindre bokskogsdunge, där stenknäck och bergfink hör till stamgästerna under hösten.
I ekhagen söder om Hörningsholm kan du på hösten hitta den dekorativa saffranstickan på de grova trädstammarna. Här finns också gott om fladdermöss.
Sundet är en förnämlig rast- och häcklokal för sjöfågel. De flesta av våra andarter brukar ses men det är salskraken som gjort området känt i fågelskådarkretsar. Denna norrländska art brukar liksom flockar av sångsvan dyka upp i slutet av oktober och stanna tills isarna lagt sig. Varfågeln hör också till vintergästerna.
Strandängarna utmed sundet lockar under sträcket även andra nordliga fågelarter t ex dvärgbeckasin och rödstrupig piplärka. I buskmarkerna väster om Björkaö gård har den rovfågellikt tecknade höksångaren en av sina säkraste häckplatser i länet. Från slutet av maj till mitten av juni kan du njuta av dess sångflykt över blommande slån- och nyponrossnår.
På Ledarön i Pålsundet finns ädellövskogar som tillhört de allra artrikaste i länet. Tyvärr kan ön bara nås med egen båt.
Granskad och uppdaterad Bjarne Tutturen, Naturskyddsföreningen i Södertälje 2000.
