Urskogen på Gålö är mycket sevärd. Gålö ägs av Stockholms stad och köptes redan 1948 som rekreationsområde för semestrande storstadsbor, med stugbyar, campingplats och havsbad. Området avsattes som naturreservat under 2006. Passa på att besöka spännande natur i omgivningarna när badstranden blir långtråkig! Ut och njut!
Stigen till udden löper genom strövvänliga gran- och hällmarkstallskogar. Utmed strandpromenaden finns fina badklippor och en storslagen vy över Mysingen. I ekhagen på udden blommar kungsängslilja och den i länet ovanliga buskstjärn-blomman på försommaren. Båda arterna är inplanterade en gång i tiden, men har spritt sig och tycks trivas bra. Havtornsudd är också en bra lokal för sträckande sjöfågel. I mars-april brukar stora skaror ejdrar och vemodigt sjungande norrländska alfåglar samlas utanför udden.
Vid Skälåker finns sju jättegrytor. De upp till en meter vida grytorna ligger endast 15 meter från vägen och är lätta att hitta. Det är virvlande vatten i isälvsforsarna som med hjälp av stenar svarvat ut dessa märkliga formationer i hälleberget. Tvärs över vägen finns torrängar med en rik fjärilsfauna. Under högsommaren kan du hitta exklusiva hagmarksarter som bredbrämad och liten bastardsvärmare.
Vid gården Stegsholm finns en markerad stig om 3,3 km som tar dig ut i kornas betesmarker. Dessa ekhagar är bland de största i länet. Troligen var här tidigare ängsmark, alltså mark där man skördade gräs för att ha som vinterfoder. Då gick boskapen och betade i skogen om somrarna, och man hägnade in ängs- och åkermark för att inte djuren skulle komma åt att äta där. De största naturvärdena på Gålö finns just här på Stegsholms marker. Ekhagarna och strandängarna ingår i EU: s nätverk av skyddade områden, så kallade Natura 2000-områden. Floran är mycket fin, betet gör att en mångfald av arter kan växa här. Arter man kan hitta är exempelvis rödklint, kattfot, jungfrulin, slåtterfibbla och grönvit nattviol. På strandängarna växer bl a havssälting, majviva, kärrspira och kustarun.
Själva gården Stegsholm nämns första gången på 1200-talet och har länge dominerat Gålö med många underlydande torp och gårdar. 1860 förvärvades den av ”HKH Prins Carls Uppfostrings-inrättning för fattiga föräldravård avsaknande Stockholmsbarn”. ”Inrättningen” (som den kallades av ortsborna) flyttades till Gålö från Stockholm för att barnen skulle få vistas i en lantlig miljö och lära sig praktiskt jordbruk. Inrättningen har haft stor påverkan på hur Gålö ser ut idag. De flesta av fastigheterna på ön – av vilka många finns kvar än idag – styckades av och arrenderades ut i samband med köpet för att öka antalet fosterhem för barnen.
Björnö förbinds med Gålö genom en smal bro. På den sydöstra delen av ön finns ett litet parti urskogsliknande gammelskog omgivet av ett sommarstugeområde. Det är väl värt mödan att promenera de två kilometrarna till skogen. Väl framme möter dig den kanske mest imponerande skog som står att finna i vårt län, med nästan metergrova och upp till 35 m höga jättegranar. I slutet av maj sprider sig en doft av vitlök från mattorna med ramslök i den gamla alskogen intill vattnet.
I barrskogens rika mylla kan du hitta lundarter som tandrot, lungört, underviol, lundkardborre, storrams och myskmadra.
Många av träden har fallit omkull och här bor ett otal vedlevande insekter och svampar. Det finns till och med skalbaggar som specialiserat sig på att leva i vedsvamparnas fruktkroppar. Letar du under tickorna kan du hitta några mycket sällsynta trädsvampsborre- och svartbaggearter. Myllret av insekter ger hack-spettarna ett dukat bord och du kan ofta se den korpsvarta spillkråkan mejsla ur trädstammarna så att flisorna flyger.
Granskad och uppdaterad av Ingrid Hanngren, Naturskyddsföreningen i Haninge våren 2000 och Pella Thiel 2007.
